En reseberättelse från vår Italien-resa i somras. Tidigare delar: 1, 2.
Första heldagen i Cinque Terre! Efter frukost på terrasen gjorde vi oss redo för att bege oss ut på vandring. Det är nämligen det man gör där, man vandrar mellan de fem byarna. Vissa sträckor är enklare än andra, en sträcka är bara en enkel promenad medan en annan sträcka ringlar sig upp för bergen och genom ”djungeln”. Den här dagen skulle vi besöka tre av byarna.
(Det här är nog årets längsta inlägg, hoppas alla orkar läsa/titta, haha!)
Precis när vi var klara att gå ut kom regnet. Och åskan. Det var alltså bara att stanna inne tills det värsta var över.
Den här söta kissemissen hängde på vår terrass hela veckan. Vi döpte henne till Purpur eftersom hon spann konstant.
Efter ett tag lugnade regnet ner sig och vi skyndade oss iväg, handlade vandringspass och började traska. Såhär ser Manarola ut från klipporna en bit bort.
Några solstrålar kikade fram men bara några minuter efter att jag tog den här bilden öppnade sig himlen igen och vi hamnade mitt i ett skyfall! Vi försökte ta skydd under ett litet träd, men det hjälpte inte mycket. Eftersom vi ändå inte kunde bli blötare bestämde vi oss för att fortsätta. Vägen (stigen) var dock helt översvämmad och det var svårt att ta sig fram.
En liten glimt av Manarola. I det gula huset snett upp till vänster om de röda byggnaderna bodde vi! En solig Magnus på högra bilden, den tog jag egentligen senare på dagen men jag klämde in den här ändå (det är trixigt med stående bilder i såna här inlägg, man vill ju gärna para ihop två bilder liksom..).
Äntligen slutade det regna och jag kunde ta upp kameran ur ryggsäcken igen. Är så glad att min kameraryggsäck har regnskydd som man bara kan dra över! På bilden ser ni toppen av Manarola. Kollar man noga kan man även se räcket längs vägen vi gick.
Enorma vågor slog in över klipporna. Att bada var bara att glömma, men å andra sidan var vi ju redan blöta. Magnus tog en bild på mig där jag ser ut som en dränkt kattunge ungefär, men jag besparar er den synen..
Så började klättringen upp till nästa by, Corniglia! Det är den enda byn som inte ligger nere vid vattnet och för att komma dit var vi tvungna att bestiga dessa trappor, 382 steg!
I Corniglia åt vi lunch och passade på att torka våra kläder och skor i solen innan vi begav oss tillbaka till Manarola.
Vet inte hur många bilder jag tog på den här vyn från vårt rum. Men berg, hav och moln.. Kan det bli finare?
Purpur kom förbi och hängde med oss en stund :)
Vid middagstid begav vi oss till grannbyn, Riomaggiore, som ligger söder om Manarola och är den sydligaste byn av de fem. Det här är den lååånga tunneln till tågstationen i Manarola. Som ni förstår kan man alltså ta tåget mellan byarna, men vi föredrog såklart att vandra istället.
Vackra solnedgångar varje kväll..
Vägen mellan Manarola och Riomaggiore kallas ”Kärlekens Väg” och är den kortaste sträckan. Här kan man tom gå med barnvagn, om man skulle vilja det. Längs med hela vägen har kärlekspar satt fast hänglås i staket, nät osv..

Framme i Riomaggiore..
Till slut bestämde vi oss för att det var pizza vi var sugna på. Det här är tydligen en capriciossa, men med väldigt mycket mer grejer på än hemma. Till efterrätt åt vi citronsorbet och tiramisu men de hann vi äta upp innan kameran kom fram. Efter maten promenerade vi hem igen i mörkret och somnade gott till ljudet av regn. Fortsättning följer.. :)
Samtliga bilder i inlägget är fotade med Canon EOS 5d mark II + Canon EF 24-70mm 2.8L / Canon EF 70-200mm 4L IS
Gilla detta:
Gilla Laddar in …